Calmigos

Zita började sin valpning bra med en tempsäkning och värkarbetet satte igång normalt. Efter att vattnet gått började hon krysta lite mer på allvar men det tog väldigt lång tid för första valpen att komma fram. Till slut kunde jag känna två baktassar utan hinnor och Zita kämpade på att få ut den rätt stora (370g) valpen. Zita är en liten tik så valpen kändes väldigt stor för henne. När jag hjälpe till lite lyckades hon ändå få fram den underbara lilla Pepparkopian, en vit stubbtik med bruna fläckar på samma ställen som pappa Peppar. Tyvärr var hon livlös och vi lyckades inte få igång henne :-(

 

Sedan trodde vi att det skulle löpa på bättre när första "torra" valpen kommit fram, men Zita krystar och krystar och nästa valp kommer inte längre än att vi kan känna dess huvud, även den här utan hinnor. Efter lite språngmarcher ute och upp och ner i trappan och försök att hjälpa till och dra ut valpen så insåg vi att hon inte skulle få ut den.

 

Det var bara att åka till veterinär och där försökte de också dra ut valpen som satt fast så hårt. Men inte heller veterinären lyckades. Efter röntgen konstaterade veterinären att valpen låg bakåt med frambenen och att bröstets omkrets på valpen var för stort för Zitas bäcken. Om den hade legat med frambenen framåt hade det säkert gått vägen men kanske för att även denna var torr utan hinnor så hade benen tryckts bakåt. Det var inget annat att göra än att snitta. På ultraljud hade veterinären sett hjärtljud, till och med på den som satt fast i passagen. Tyvärr gick inte den store svartvite(Moyatecknad), långsvansade killen att rädda. Han var så kraftig och fin. Jag gissar att han vägde över 400 g för han såg väldigt stor ut, så stort huvud och så bred kropp!

 

Veterinären kom in med de två överlevande valparna; en svartvit stubbtik och en brunvit(också Moyatecknad), lånsvansad kille men meddelade nästa chock. Hon hade upptäckt att den brunvite killen hade gomspalt! (en spricka i gommen vilket ingen valp kan överleva med). Så vi fick lov att ta bort den fine killen. Det var så sorgligt! Han var så fin och pigg! Av 36 avkommor tidigare har vi aldrig haft någon gomspalt. Veterinären sa att det är den vanligaste defekten på valpar, men måste det hända i just den här kullen och just på en av de överlevande valparna! Och vad beror dessa torra valpar på utan fosterhinnor och vatten! Jag måste leta information om detta!

 

Kvar var då alltså en superduktig, trött Zita med en liten kopia av sig själv. Det viktigaste just nu är att Zita mår bra! och så får vi vara glada för den lilla docksöta tikvalpen. Hon var minst och vägde 340 g när vi kom hem igen. Nedan första bilden på stubbtiken och mamma Zita hos veterinären och så första porträtten på den lilla skönheten. 

 

 

 

När Moya nästan fyllt 9 år tordes jag äntligen släpa oss till en tävlingsbana i rallylydnad. Vi har anmält oss ett par gånger tidigare men jag har hittat alla möjliga orsaker för att slippa åka. Även agilitytävling var siktet inställt på ett tag i våra liv men det är för sent för Moya nu. Hennes rygg håller inte riktigt för hoppen i den sporten längre.

Jag är ju egentligen ingen tävlingsmänniska utan tycker mest att det känns lite onödigt och skrämmande. Men jag tycker Moya har varit så duktig i både agility och rallylydnad så jag tänkte att jag kommer säkert ångra mig om vi inte tävlar ens en enda gång. Hon lever ju inte för alltid, tyvärr.

Så nu bestämde jag mig, trots att vi inte hunnit träna rally sedan före jul och inte var klar med renoveringen av ett rum hemma i källaren trots att jag borde...NU var det dags att premiärtävla!! Och det var ju roligt! Både Moya och jag hade väldigt kul! Det gick lite si och så vilket jag väntat mig, eller rättare sagt det gick nästan sämre än jag trott, för Moya var otroligt okoncentrerad och ville nosa överallt (vilket hon vanligtvis inte gör när vi tränar rally). Elina fanns i publiken och det var ju också jättekul tyckte Moya och ville springa till henne en gång. Då blev jag förvirrad och tog ett hinder fel. Tror jag..

68 p lyckades vi skrapa ihop i alla fall och det är 2 poäng under godkänt :-) Men det var ju bara en inofficiell tävling.
Elina lyckades föreviga oss när Moya nosar som mest och har som mest sträckt koppel (båda ger poängavdrag):

Vi passade Dolly för någon vecka sedan men det blev inga fina bilder på henne då. Elina passade vår andra fodertik Trassla en dag på sportlovet och så här fina bilder tog hon på henne då:

Så spännande det är i väntans tider. Zita bör valpa under nästa vecka någon gång. Dag 63 är på onsdag men första parning var nog ganska tidigt så hon kan lika gärna vänta till nästa helg. Vi får väl se. Här är hon och hennes fästman Peppar när de hade "date". Så söta tillsammans! Pigga, arbetsvilliga, brunvita/svartvita valpar med eller utan svans förväntar vi oss.

 

Jag fick några bilder till på kärleksparet Cima (Encima från vår E-kull) och Zigge(Diablo från vår D-kull). Det har blivit 4 hängningar nu på 3 dagar. De är visst VÄLDIGT kära!

Zita har snart bara en vecka kvar på sin dräktighet. Här kommer dagsfärsk magbild. Vad ska vi gissa på? 3-4 stycken kanske...

Det är lite kul för två Calmigosavkommor har blivit kära och träffats utanför Calmigos kennels väggar :-) Det har blivit två hängningar och valpar föds förhoppningsvis om ca 9 veckor. Det är Cimas matte som tar denna kull.

Nu har första "valpen" i G-kullen röntgat höfterna och det blev B-C för Gabelle/Pepzie. Så typiskt att just hon var tänkt att gå i avel hos kennel LaSirenitas :-( Fina, trevliga Pepzie!

Här är rykande färska tvåårsbilder på vår hane Ramita de Palma Juan Sancho:

Vår fine vitbeige foderhane Sancho fyller 2 år idag!! Grattis till honom och hans syskon! Han ska ställas ut lite till och förhoppningsvis mentaltestas nu i vår så får vi se om han kan användas i avel framöver.

Det blir lite glest mellan uppdateringarna nu men det har varit väldigt mycket med många saker... Trött helt enkelt! Men vovvarna är inte lika trötta! De hittar på bus trots att de är snart 7 och 9 år gamla. Mira gömmer ofta sina tuggben och här har hon flitigt petat ner ett med nosen i en blomkruka :-)

Vi har träffat Tussbergets Carrera (Trassla) igen. Här är två bilder från helgen vi sågs. Så söt och så älskad i sin familj!