Calmigos

I söndags var det en stor internationell utställning här i Eskilstuna. 22 perros var anmälda. Båda föräldrarna till vår E-kull skulle ställas ut så då tog vi tillfället i akt och bjöd dit alla valpar med familjer. Emilio i Tyskland kunde naturligtvis inte komma eftersom han inte är rabiesvaccinerad än och så hade Enano (Nacho) med familj inte möjlighet att komma. Så det var 5 valpar med familjer som bildade en liten hejarklack. Därför var det extra kul att Dita gick och vann och blev bäst i rasen! Pappa Rotti gick det också bra för. Han placerade sig som andra bästa hane. Rotti blev svenskt utställningschampion förra helgen.

Bilder kommer snart på Dita och bilder av valparna kommer att läggas ut på hemsidan.

Nu är det Enyas tur att bo hos oss en vecka när matte Biggan är på fjällvandring med Enyas mamma Dita. Det är som att ha en vit kopia av Dita här hemma. Hon ser ut att vara stöpt i exakt samma form som sin mamma! Nej, hon har lite mer böj på svansen än henne men annars är det precis likt :-) Uttrycket i ansiktet och sättet de travar, ja,  det är så vi kallar henne Dita ibland av misstag.


Men hon är lite annorlunda till sättet än Dita. Hon är mycket "hoppigare" och hon är en riktig knähund som ÄLSKAR att gosa. Det spelar ingen roll vems knä man får sitta i. Precis som pappa Rotti! Han vill ju upp i alla människors knän! Tänk så kul det är med avel, att få se hur både föräldrars och kanske ibland mor-eller farföräldrars drag och karaktärer syns i valparna :-)



Enya går jättebra ihop med Moya och Mira och hon hann även leka med lilla Freddie innan han flyttade till sin familj. Här sitter hon och poserar på kvällspromenaden med Moya:


Mira har det lite eländigt nu för hon har skadat sin sporre på ena framtassen. Den blev fult svullen och inflammerad men vi vet inte vad som har hänt. Hon äter penicillin och antiinflammatoriskt. Idag är hon lite bättre och fick följa med till skogen med ett bandage runt tassen/sporren så hon inte ska fastna i grenar med den.

Moya var positiv på TgAA när hon var 4 år. Nu har vi tagit om provet och hon är negativ!! T4 och TSH ligger jättefint i värdena också!!

Ibland kan man undra vad vi håller på med.... hur kan man helt förlita sig på ett blodprov som visar fel?

Moya, frisk och fin, 6 år gammal.

Igår blev vår f-kull 9 veckor. Fernando, som ska kallas Theo, busar och har det bra i Storfors och Finito, som ska kallas Freddie, ska snart flytta till sin nya familj. Det blir alltid lite extra känslosamt när man haft en valp kvar lite längre...

Här är några bilder på Freddie på hans 9-veckorsdag. Han upplevs som väldigt liten men kompakt.

Moya är mormor till tre kullar och farmor till två. Just nu är hon extra mycket mormor när lille Freddie (Finito) bor hos oss.

Det är inte utan att man ser vissa likheter, eller hur.




De är så söta tillsammans!

Tant Mira är också tålmodig och snäll och låter valpen leka med ringen till och med.

Edilia har hunnit bli 4,5 månad och det var dax för första klippningen. Hon var jätteduktig på klippbordet. Stod så stilla och tyckte inte alls att maskinen var läskig.
Här är hon före:


Och efter:




Edilia är vid 4,5 månader ca 38 cm hög och väger 10,5 kg.

Finito (som ska kallas Freddie) somnade i Edilias lockar.


När han vaknade var han jättenyfiken på Edilia.


Och snart lekte de så fint.

Dinas första officiella utställning (hon har ställts en gång inofficiellt tidigare) gick bra. Hennes päls var för dagen i ett mycket tovigt skick och det gillade inte domaren så hon fick en 2:a i kvalitet pg a "för ullig och tovig päls idag".

 Annars fick hon bra krititk så vi är nöjda med hennes debut som var i juniorklass. Några av de bästa kritikraderna var: "Kraftfull junior, bra storlek och balans, utmärkt hals, välutv. kropp och förbröst, bra rygg och rör sig med bra steglängd" Det som förutom pälsen var mindre bra enligt den här domaren var att hon "behöver bli starkare bak" och att hennes huvud bara var "ganska bra"

Sen fick  pälsen äntligen falla för maskinen. Det fanns inget annat alternativ än att ta 10:ans skär som lämnar 1,5 mm. Det tog 1,5 timme och Dina var verkligen jätteduktig!

"Äntligen klara" tänkte nog Dina.