Calmigos

Valparna tar ju otroligt mycket tid nu och så jobbar jag heltid. Tur man har barn som bara är delvis i skolan och en mamma som är pensionär! Tyvärr har jag drabbats av nackvärk och domnande vänsterarm. Det är troligtvis diskbråck i nacken :-( Jag har en gammal skada från en bilkrock 1987 som började kännas av under sent 90-tal och som förföljt mig sedan. Men så här illa har det aldrig varit. Vi får se vad läkaren säger i morgon...

Men det händer ju lite mer än bara i valplådan. Det är lätt att glömma bort det i valparnas fantastiska utveckling. Jag har inte ens skrivit om Mira som var hos veterinären för flera veckor sedan. Hon har ju blivit sämre och sämre för varje år i sina höfter och nu kände vi att det var ohållbart. Hon orkade inte ens gå en promenad på mer än 1 km så vi fick gå en runda med henne för att sedan gå en till, längre med Moya. Jag bokade tid hos veterinär och ville egentligen göra en ny höftröntgen för att se hur det såg ut men veterinären undersökte henne, bände och sträckte och studerade hennes steg och tyckte inte att vi behövde göra någon ny röntgen. Hon kunde känna och se att hennes höfter är i dåligt skick. Det knakar när man böjer på hennes höfter och det tyder på pålagringar. Mira ska nu medicinera resten av sitt liv, hur långt det nu kan bli. Hon äter en låg dos Rimadyl varje dag. Vi har också bytt foder och köpt tillskott så hon får i sig mer Glycocerin. Hon får också ha på sig sitt Back on Track-täcke inomhus ibland OCH - nu till det roliga: Hon är så mycket bättre!!! Hon är pigg och glad och orkar gå en lite längre promenad på kanske 4-5 km.  Så skönt det känns!