Calmigos

Aberlours Molina, eller Zoya som hon kallas, är och hälsar på hos oss :-) Hon är ju en så kallad parningsvalp efter vår Chanto och Susanne Halls Bella. 

Vilken härlig hund hon är Zoya! Jag måste verkligen berömma Johanna och resten av Zoyas foderfamilj som uppfostrat henne så himla bra. Mycket lydig och lyhörd är hon! Hon har dessutom en hel massa arbetsmotor men har inte svårt att koppla av för det.


Reserverad vet inte Zoya vad det är för något. Hon vill gosa med alla människor verkar det som. Och hon har dessutom lyckats med en bedrift som inte många klarat, och det är att få ner Mira på krambasis ute på gräsmattan! Mira, som kan vara (och nästan alltid är) riktigt bitchig mot speciellt yngre tikar som hon inte känner så bra, har på något sätt blivit nästan kär i Zoya :-) 





Mira ser ut som en liten gremling eller någon sorts björn :-)


De låg verkligen och kramades...:-)


Sen blev de så törstiga och delade denna "vattenskål" :-) Så söta!

Igår passade jag på att klippa Zoya. Även här visade hon hur duktig och följsam hon är som stod så stilla och inte protesterade mot maskinen någonstans. Under lockarna kom det fram en välbyggd 1,5 -åring. Jättekul att se! 

Vackra Zoya som matchar sin ögonfärg med bärnstenshalsbandet mot fästingar (!?)


Vilken blick!

Igår kväll på långpromenaden gick vi förbi en stor äng där vovvarna fick springa lösa. Det var så härligt att se tre lyckliga hundar i solnedgången. Mira sprang så fort så hennes krullsvans blev alldeles rak. (Det blir den bara när hon springer och leker "jaga mig lekar" med andra hundar och när hon sover :-)) Zoya har förresten exakt likadan svans som Mira men jag tänkte inte på om hennes blev rak när de sprang som galningar.