Calmigos

Den här helgen som var har Dolly (Calmigos Dorisa) bott hos oss. Det var jättekul att få rå om henne en helg! Hon har skött sig superbra! Hon är glad, lekfull och kramgo :-) Moya och Mira gillar henne också och hon tycker det är jättespännande med de "stora" hundarna. Hon kommer verkligen ihåg alla i vår familj och vill kramas helst hela tiden. Elinas pojkvän blev också accepterad som att han hörde till familjen. Däremot tokskällde hon på min mamma när vi skjutsade henne i vår bil och Dolly var bak i buren. Men så fick hon en godisbit och då blev hon tyst. Hon är trygg i sig själv, hon har inget behov av att tassa efter mig hela tiden utan lägger sig och sover själv i hallen.

Vi har varit på skogspromenader och vovvarna har busat i snön på vår tomt och letat leksaker. Men Dolly jagade mest Mira när hon sprang och letade. Hon verkade tro att Mira lekte med henne :-)

Jag har också klippt Dolly och hon var ganska tovig/luddig i pälsen så det tog lite tid men hon var otroligt duktig och tålmodig! När man kom till ansiktet och tassarna så trilskades hon lite, men vilken skillnad mot första klippningen som var rena brottningsmatchen för att hon var så envis och inte ville! :-/

Jag lyckades fånga henne i ett av sina tokspratthopp. Ingen tass är i marken. (Det blev lite mörka bilder)


Hon är ju ca 1,5 år nu. Jag ser inte mycket av mamma Chanja i hennes utseende. Tidigare har jag mest tyckt att hon har varit lik pappa Lukas men nu när jag klippte henne så slog det mig plötsligt hur lik hon är mormor Moya i mycket! De är exakt lika stora och har väldigt lika kroppsform. Huvudformen och ansiktsuttrycket är mycket lika men man lurar sig lite på färgen. Dolly håller på och blir mer blekt i den bruna färgen men har kvar mörkt brunt just runt ögonen. Hon påminner om en liten tvättbjörn :-)



      
Men när det gäller vissa rörelser och så svansföringen då tänker man på.... 
Pappa Lukas:


Och söta Dolly:


Den här bilden är dock tagen i somras när hon var och hälsade på. Jag kom inte ihåg att ta fram kameran innan klippningen den här gången. Konstigt, det känns som att det har hänt förut... sicken lat fotograf jag har blivit efter att ha blivit servad av dotter Elina i många år.

...är en ögonsjukdom som innebär att valpen/hunden kan bli blind. Den finns hos många raser, pudel och portugisisk vattenhund för att nämna två. Man har även konstaterat denna sjukdom hos perros, så i Finland, Tyskland, Holland och USA mfl har man testat vår ras mot detta länge. I Finland finns många bärare så man kan ju gissa att så även är fallet i Sverige. Det som är bra med sjukdomen är att den är så lätt att undvika. Det går jättebra att använda bärare i avel men man ska aldrig sätta ihop två bärare. 

Hur som helst, så ville vi veta vad våra avelshundar är och hittills har vi kollat Moya och Chanto. Moya var bärare (carrier) och Chanto var fri (clear).

Även denna gång blev Chantos ögon utan anmärkning. Han ska ju användas i avel igen i december/januari och det var ca 1 år sedan han ögonlystes sist. Tack Mona! och skönt att allt var bra!