Calmigos

Idag i värsta höstrusket har Dolly (Calmigos Dorisa) och matte/fodervärd Lina övat på en inofficiell utställning. De var nöjda med dagens träning. Dolly gick med på tandvisning men hon ville inte att domaren skulle huka sig över och känna igenom hennes kropp. Det är bara att öva på.

Fodervärd Johanna har gått en lydnadskurs med Zoya (Aberlours Molina) och så var de med på en träningstävling. De fick 184 poäng!! Så nu väntar vi på den riktiga tävlingsdebuten. Spännande!
Vilka duktiga fodervärdar vi har!

Vi har även jätteduktiga valpköpare. Hagar, som har Zigge (C. Diablo) har också gått tävlingslydnadskurs.
Och vi får ofta nya bilder från valpköpare. Freddie (C. Finito) har varit och klippt sig för första gången och han blev jättefin!
Före:


Efter:


En till:

Vilken goding va? :-)
F-kullen är snart 5 månader och utvecklas jättefint.

Pia har varit snäll och skickat bilder på Ebba också (Calmigos Ebonita). Jag försökte lägga upp en bild på henne här men det gick inte av någon anledning. Vi har också fått bilder på Nacho (C. Enano) från E-kullen. Edilia som är en av våra två fodertikar från den kullen har börjat löpa för första gången. E-kullen har hunnit bli 7 månader och utvecklas också jättefint tycker vi. Både Ebba och Enya (som är vår andra fodertik från kullen) ska debutera i utställningsringen snart och charmören Emilio i Tyskland ska även han ställas ut i Hannover nästa helg.

Ja, det var lite allt möjligt om vad som händer hos oss och våra valpköpare :-)

Nu har den "riktiga" hösten kommit hit med regn och rusk och bitande kall vind! Jag föredrar den soliga vackra hösten :-) Hur som helst så har Mira slutat halta helt så vi åkte till skogen till samma ställe där hon blev anfallen av boxern och Moya jagad av schäfern. Ingen av våra hundar visade några tecken på rädsla så det var ju skönt!

I går var en härlig dag men tyvärr blev det ingen trevlig skogpromenad för mig, Elina och hundarna. Först gjorde Mira illa sig i tassen och vi stannade och jag undersökte den men hittade ingen tagg eller så så antagligen sträckte hon sig eller stukade sig.

Så fort vi började gå igen säger Elina att det kommer två hundar! Plötsligt var en lös schäfer och en boxer hos oss. Vi hann inte reagera för de kom bakifrån. Ingen ägare såg vi...

Moya blev livrädd och sprang iväg med schäfern bakom sig och Mira gick fram och nosade på boxern. Jag tänkte att jag säger inget så går det säkert  bra om de bara får nosa av varandra lite, men icke! Boxern kastar sig över Mira som ger sig direkt och lägger sig på sidan och skriker högt. Jag skriker NEJ så högt jag kan (jag hade alldeles ont i halsen efteråt) men ingen reaktion. Då försöker jag för allt jag är värd att få tag på bakbenen på boxern som alltså fortsätter att bita i Miras nacke trots att hon ligger under. Boxern slinker ur mitt grepp 3 gånger och far på Mira alla gångerna med förnyad kraft. Mira skriker och skriker! Till slut får jag ett ordentligt tag om boxerns ljumskar och lyfter upp dens bakdel så den inte kan göra något mer. Så står jag en stund och sen kommer en man och en kvinna springandes och jag säger att de ska koppla boxern. De tar hand om den och då kommer schäfern tillbaka. Han verkar vänligt sinnad som tur är.

Vi gick iväg och började leta efter Moya som gömt sig en bit bort och blev jätteglad när vi kom ifatt henne. Vi fick anstränga oss för att vara glada för att inte spä på den obehagliga känslan hos hundarna.

Vi gick raskt tillbaka till bilen för att undersöka Mira ordentligt men som tur är blödde hon ingenstans. Sällskapet med schäfern och boxern kom tillbaka och jag pratade lite med dem. Det var nog tur att det gick så pass bra som det gjorde. Nu får vi hoppas att Mira inte tagit men av det som hände men hon verkade inte speciellt skärrad när vi kom hem. Hon haltar dock rejält på vänster fram men det hände som sagt precis innan.

På kvällen spelades scenen upp om och om igen i mitt huvud. Jag blev nog mer skärrad än jag kände igår direkt efter händelsen. Det var så läskigt att boxern inte gav sig trots att Mira låg under henne....

Vi fick lite nya bilder på F-valparnas pappa Mikka i Tyskland redan i somras men har inte lagt ut dem tidigare. Men här är han i alla fall den lille "krallige" killen :-)
Vi är så nöjda med F-valparna så vi har bestämt att Mikka ska få bli även Moyas kavaljer i vår! Han har fått en kull hos kennel Aguas Arriba i Tyskland med 5 jättefina, mysiga valpar också.

Idag har Moya ögonlyst inför parning. Det såg bra ut! Hon hade en mycket liten prick på ena ögat som inte var av ärftlig karaktär. Så då är allt ok, all hälsa är som den ska och vi kan para henne vid nästa löp! Det är så spännande!

YES! Äntligen kom Zigges (C.Diablo) svar på höftledsröntgen. De var av bästa graden; A-A. Jippi!

Vilken helg! HELA D-kullen kom till Kungsör för att bli mentalbeskrivna igår. Jag tror faktiskt att det är första gången som en hel perrokull beskrivs. Det var en härlig höstdag och det var ju jättekul att alla 6 kunde komma! Stort TACK till alla valpköpare (speciellt Ann som ordnat så mycket med detta) och alla andra som varit med och fixat denna dag! Det var såååå kul att se alla i en hel kull. Som uppfödare står man bara och suger åt sig alla intryck. Det är jättespännande att se hur de beter sig och också hur alla ser ut nu för tiden :-)

Alla 6 genomgick beskrivningens alla moment. 5 st var helt skottfasta (1:a) och en fick 5:a. Vi blev nog alla lite förvånade att hon fick högsta rädsla på skottet men beskrivaren menade att hon vägrade gå tillbaka till fläcken där hon satt när de två sista skotten gick av och därför var det högsta rädsla. Jaja, så kan det gå ...

Kullen var jämn i sina beteenden. Vi tycker att de reagerade mycket likt så som vi trott att de skulle reagera.
Det ska bli spännande att se deras cirkeldiagram sedan men genom egna observationerna gissar vi att kullens snitt kommer att bli ganska likt det snitt som finns för rasens alla beskrivna hundar,men det återstår att se. Det som kändes skönt var att ingen blev överdrivet rädd och alla avreagerade sina rädslor bra. 

Efter gårdagens långa vistelse ute i skog och mark var det dags att fira min mamma som fyllde år och gick i pension samma dag. Det var jättetrevlig! Men desto mindre trevligt var det att i morse släpa sig ur sängen igen för att åka och titta på när Dita skulle mentalbeskrivas. Hon är ju mamma till E-kullen som vi hoppas kunna mentalbeskriva nästa höst. Men när man väl kommit på plats så var det verkligen värt att släpa sig upp tidigt en söndag. Dita fick också känd mental status och etta på skott :-)

Vi hade en intressant diskussion med mentalbeskrivaren att det är viktigt att göra MH-beskrivning så snart efter 1-årsdagen som möjligt, innan hunden har blivit så mycket uppfostrad. Man vill se "råmaterialet" som han yttryckte det. Vissa beteenden, t ex jakt, kanske tränas bort och hunden visar mindre jaktbeteende på beskrivningen än den egentligen har i sig därför att ägaren inte önskar detta beteende. Det känns tråkigt att man inte har beskrivit hela C-kullen (där bara 2 valpar är beskrivna) men med hans ord i bagaget känns det inte så aktuellt att göra det så här i efterhand heller...

Nu på söndagens sena eftermiddag, efter en långpromenad i skogen med Moya och Mira, är vi såååå trötta! Men vilken härlig hundhelg det har varit! Här kommer lite bilder:


Dolly på väg fram för att nosa på overallen som flyger upp framför hunden


Och här är Dolly efter beskrivningen


Dina tittar på ena spöket som sakta närmar sig mot henne och husse


Dina efter avslutad beskrivning


Zigge på väg fram mot "skramlet"


Zigge har nu känd MH. Så här glad ser man ut då :-)


Bosse vågar sig fram till spöket när husse börjar prata med det


Här är Bosse färdig


Matte, ska du inte följa med och titta vem som gömmer sig där bakom? undrar Dilo i momentet avståndslek


Dilo njuter av höstsolen när han har gått färdigt


Dios leker med testledaren


Dios blir omklappad av husse efter genomgången MH-beskrivning. Dios var så otroligt lik mamma Chanja i uttrycket så det nästan var kusligt. Övriga valpar har mest ärvt pappa Lukas huvudform och uttryck.


Tyvärr hade jag inte min fotograf (läs Elina) med mig idag när Dita genomförde sin beskrivning och jag tänkte inte på att jag själv faktiskt kan hålla i en kamera fortfarande. Men här är en bild  i alla fall på Dita och Enya när de leker med Dilo.


Tack igen alla och hoppas att era vovvar sussade sött efter alla stapatser :-)