Moya 10 år!

Idag är ingen vanlig dag, det är Moyas 10-årsdag! För 10 år sedan föddes hon och hennes 10(!) syskon i Leeuwarden i Holland. Trots den stora kullen var det bara två tikvalpar men vi hade turen att få en av dem. Tyvärr har jag inte hört något av någon av hennes många syskon. Vi fick välja först av de två tikvalparna som var väldigt lika. Här är Moya 7 veckor gammal hos uppfödaren. Det var kärlek vid första ögonkastet! Hon såg ut som en liten leksakshund!
och första bilden hemma i Eskilstuna:

Det var en mycket lång bilfärd hem eftersom vi inte fick stanna och rasta Moya pga rabiesrisken. Året efter ändrades reglerna så man inte längre fick åka bil utan bara flyga hem valpar. Vi hade i alla fall angivit vår resväg till Jordbruksverket och laglydiga som vi är, så åkte vi raka vägen hem till Eskilstuna från Leeuwarden. Moya kissade och bajsade på tidningar på golvet i bilen. Vi stannade och köpte mat i drive-through på McDonalds.
Vilket äventyr det var för oss alla! Vår allra första perro och familjens första gemensamma hund...och barnen var ju så små!
 
Moya visade sig vara en helgalen och vild valp! Hon var totalt orädd och väldigt hoppig. Det enda hon från början var rädd för var vissa stora hundar. Men det satt nog i från kenneln i Holland där de hade en stor arg schäfer som vaktade. Valparna var livrädda för den.
 
Vi brukar säga att vi nog gjort alla fel man kan göra med en valp när det gäller Moya. Vi socialiserade henne alldeles för lite, vi var alldeles för otydliga ledare och vi skämde bort henne på alla sätt och vis. Vi lärde henne inte passivitetsträning osv osv. Men vi tycker ändå att hon har blivit bra i psyket :-) Hon är helt neutral inför främmande människor men älskar alla som hon lär känna. Hon är snabbtänkt och snäll och har mycket arbetsmotor!
 
Hela livet har hon varit väldigt aktiv och lite galen. Hon älskar till exempel att hoppa ut på flytmadrasser i poolen.
Här försöker vi även få Mira att gå ut på en madrass men det räcker med framtassarna tycker hon :-)
Här hoppar Moya i från bryggan men Mira stannar :-)
Apportera i vatten är nog det allra bästa Moya vet! Mira stannar gärna kvar vid grunt vatten och tar över pinnarna som Moya simmar och hämtar :-)
Åka båt har aldrig varit problem. Båda hundarna älskar det!
Moya var en av de första perrosarna i Sverige som blev SoR-Godkänd (sim och livräddning) Här är en bild från det testet när hon livräddar:
 
Snö är härligt också!
 Och att springa på ett öppet fält hör också till favoritsysslorna!
 
Men att sitta och softa och titta på utsikten har Moya gjort sedan hon var valp, livsnjutare som hon är!
 
Moya har haft lätt för andra djur och vill gärna ta hand om ungar av alla de slag. Här är en chinchillaunge och Moya naggade den i pälsen. Mira ville nog helst äta upp den. :-)
 
Tokiga Moya vill alltid vara i centrum. Om vi fotograferar valpar på en riggad stol så hoppar man naturligtvis upp där också. "Jag då matte, vill du inte ha en fin bild på mig?"
 
Vi är helt övertygade om att det finns en viss tjyvgen i Moya och som har gått i arv till många barn och barnbarn och barnbarnsbarn. Ständigt kommer Moya med saker i munnen som man ibland inte vet var hon har hittat. Om vi har besök så är hon direkt i nya människans väska och hämtar något spännande som en hårborste eller dylikt. Det tokigaste hon kommit bärandes på är en stor tung parfymflaska som hon bar i korken. Flaskan var så lång och stor så den nästan släpade i golvet :-) Tokfia!! Här är det bara ett  litet penntroll från barnens rum som hittats. När hon har stulit en sak är det som att hon vet att hon inte borde, och står och tittar så här under lugg lite grann...
 Det här är en vanlig syn av Moya också. Hon står och tigger vid godislådan i köket. Hon är mycket godisfixerad men inte så matfixerad.
Häftiga sitt- och liggstilar har hon också, vår härliga Moya. Så här sitter hon ofta:
Och så här ligger hon ofta:
Det här är en favoritplats också. Vid grinden till vårt hus där man ser gatan. Man måste ju hålla lite koll om någon kommer till oss. Jodå! Vakta och larma kan man! Men Moya är aldrig aggressiv! Hon har lite andra fula vanor förutom larmande och det är att pipa/gnissla i bilen när man åker på småvägar(närmar sig målet) och att rulla sig i allt äckel man kan hitta i skogen :-(
 
Här är Moya när hon var 8 år. För oss är hon finaste Moya i världen så klart!
 
Om Moya fick bestämma skulle vi nog flytta till Danmark. Hon fullkomligt ÄLSKAR de stora sandstränderna och vattnet!
 
Moya är väldigt förtjust i valpar. Hon fick en egen kull 2007 på 8 valpar. Den lättaste valpning vi haft av alla våra kullar. Hon väckte mig på natten av att hon började krysta och på 2,5 timme föddes alla 8. Moya visste precis vad hon skulle göra och skötte om de små så bra! 
 
 
När vi sedan haft alla våra kullar hemma är Moya ständigt med och vill vara hos valparna. Hon kräks till och med upp mat till valparna trots att det inte är hennes egna. Det gjorde hon även när vi hade valpträff med hennes egna valpar och de var runt halvåret. :-) Här vill hon in till en valp ur E-kullen
 Här är hon med lille Freddy från f-kullen:
 
Och här med Enya från e-kullen.
Här tigger hon valparna ur K-kullen förra sommaren. Vill ha!!
 Fina Moya!! Vi älskar dig!
Skogen är också en storfavorit!! Där kan man busa med kompisar. Här med Mira och Enya:
 
Agility är något av det bästa Moya vet. Tyvärr har hennes spondylos i ryggen satt stopp för hopp. Men tunnlar kan man ju fortfarande springa igenom.
Moya är sparsamt utställd och det är varken mattes eller Moyas favoritsyssla. Vi blir nog lite nervösa båda två. Men ett cert har Moya lyckats få i alla fall.
 
Rallylydnad däremot är ju superkul tycker Moya! Det är sporten som gäller nu på äldre dar.
Tre generationer. Moya på bilden 9 år (till höger), Zita 6 år (i mitten) och Mercy ca 7 månader (till vänster).
 
Stolar är väl gjorda speciellt till vovvar, eller?
Att ligga och sola sig innan det blir för varm sommar är härligt!
 
Moya tror nog att hon är en människa. Man kan inte glömma att skjuta in stolen, då sitter bums en Moya där.
 
Moya är nog väldigt bortskämd :-/ Men det gör inget när man är så snäll :-)
 Vart man än är så är det en Moyanos där. Om man så rotar i en låda eller bäddar sängen. Hoppas Moya får vara med oss MÅNGA år till!! Hon mår väldigt bra just nu. Pigg och glad och fin och med lagom hull! Fortfarande är hon väldigt svart i sin svarta färg! Lite grå under öronen. Hon har varit väldigt frisk under sina 10 år med undantag för olyckor med brutna revben, blodförgiftning(antagligen) och nu på senare år; ryggvärk periodvis pga sin spondylos. Men just idag på 10-årsdagen verkar hon må prima utan hältor eller smärtor :-)
Här är några nytagna bilder:
 
 Grattis väldens bästa Moya på 10-årsdagen!!!!!
 

Kommentarer
Postat av: Kickan

Underbara bilder på eran fina Moya, känner igen mycket av Moyas sätt som gått i arv till Carizma, och även flera av hennes valpar, vad härligt att Moya mår bra, kram på er alla hoppas ni får en härlig sommar <3

Svar: Tack Kickan! Tänker på dig och Carizma ofta!
Kennel Calmigos

2014-05-21 @ 15:38:22
URL: http://carizmas.blogg.se
Postat av: Christina

Så roligt att få veta lite mer om henne. Hon är verkligen fin!

Svar: Tack! Nu är det inte länge tills vi ses! Så spännande!
Kennel Calmigos

2014-05-21 @ 23:35:34
Postat av: Sangrid Landström

Supertrevlig hund och reportage Såå fint :)

Svar: Tack!
Kennel Calmigos

2014-06-04 @ 00:06:15
Postat av: Camilla

Härlig läsning och underbara bilder på fina Moya!
Kan inte låta bli att skratta åt bilden på Moya när hon "kikar under lugg". Jag känner igen blicken väldigt väl, exakt den har vår Heroz oxå! Kram och Grattis Moya

Svar: härligt när det går i arv! vi brukar kalla det "Moyablick" för det är någon väldigt speciellt med den! :-)
Kennel Calmigos

2014-06-04 @ 23:01:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0