Calmigos

Jag trodde vi hade fått vår del av elende när det gäller våra vovvar och veterinärbesök men icke. I helgen fick Moya fruktansvärt ont någonstans (efter en lång skogspromenad i djup snö). Hon skrek till när hon skulle hoppa upp i soffan. Vi trodde hon sträckt sig eller dyligt och avvaktade till söndagen. På morgonen hade hon så ont så hon stod som förstenad och bara skakade på bakbenen. Det var bara att åka in akut till Strömsholm. Där blev det blodprov och röntgen mm och veterinären var så gott som säker på att det var livmoderinflammation även om många symptom inte stämde på detta. Det fanns ingen ultraljudskunnig på plats så vi fick åka hem och komma tillbaka när den personen började jobba i morse kl. 8.00. Jaha, hem och sova med kanylen kvar i Moyas framben för hennes ådror var så svåra att hitta och sticka rätt i och hon skulle ju troligtvis opereras idag.
Men ultraljudet visade en fin livmoder och inget annat knas i magen heller så då gick utredningen vidare.

 

Troligen har hon ett lindrigt diskbråck/ryggskott eller sträckning i ryggen. Hon har fått rimadyl i sprutform(och tablettform) så hon är redan bättre men inte helt bra. Så typiskt det känns när hennes revbensbrott precis läkt! Kanske är hon svagare av att vila från revbensbrottet och det blev för påfrestande med den långa, tunga snöpromenaden men NU RÄCKER DET!!

 

I väntrummet mötte vi för övrigt en jättefin och trevlig perrohane från Tussberget. Tänk, man är som släkt med alla som har en perro. :-) Man kan ju inte låta bli att börja prata. Undrar om schäferägare känner på samma sätt ;-)